Elisabeth Jacobsdotter Munk

Elisabeth Jacobsdotter Munk (1643–1715)

Elisabeth föds 1643 som dotter till Jacob Munk, stadskaplan i Visby, och Elisabeth Jacobsdotter Brue.

1671, 28 år gammal, gifte Elisabeth sig med den jämnårige Göran Hansson Oxenwald, kyrkoherde i Vall. I äktenskapet föddes i tät följd sex barn. Alla barnen nådde vuxen ålder, vilket var ovanligt under 1600-talet. Prästfamiljer hade dock vanligen fler överlevande barn än andra familjer.  

En prästhustru skulle vara en förebild för andra kvinnor, inte minst som maka och mor, och bilden av den goda modern knöts ofta till prästfruar.

1686/1696 flyttade familjen till När då Elisabeths make blev kyrkoherde där. 1705 dog maken. Hans efterträdare, Jöns Johansson Broander, "konserverade" dock inte den 62-åriga änkan Elisabeth utan gifte sig med en annan kvinna.

Det var vanligt att prästfrun "konserverades" genom att makens efterträdare gifte sig med änkan eller med en dotter. På så sätt bevarades hemmet, änkan kunde bo kvar och hennes barn försörjdes. "Änkekonservering" var en allmänt spridd praxis under 1600-talet. Om en prästänka inte konserverades hade hon och barnen ett år på sig innan de tvingades flytta.

Elisabeths tycks dock varken ha blivit "konserverad" eller tvingad att flytta. Inte heller verkar något av barnen ha tagit över ansvaret för hennes försörjning vilket var gängse om en äldre änka inte konserverades. Skälet till detta, eller under vilka förhållanden Elisabeth levde de sista tio åren av sitt liv, vet vi dock ingenting om. Men de många guldkedjorna kring hennes hals antyder att hon inte var barskrapad.

1715 dog Elisabeth i prästgården i När. På hennes gravsten står att hon var en "gudfruktig matrona", det vill säga en from gift ärbar kvinna av ett högre stånd. Näst adeln var prästeståndet det förnämsta ståndet. Gudsfruktan var en självklar luthersk dygd.

I prästgården skulle gästfrihet råda mot såväl fattig som rik. Prästens hushåll utspisade ofta dagligen många besökare, såväl församlingsbor som resande. Prästfruar hade ofta rollen som socknens förstående mor till vilken församlingsborna kunde komma med sina bekymmer, och de var ofta sjukvårdskunniga. Prästfrun klädde brudar och hon var självklart närvarande vid både bröllop och begravningar. Och vid dop var hon ofta gudmor eller fadder.

Elisabeth Jakobsdotter Munk fyllde sannolikt en viktig roll som prästfru, ändå vet vi oerhört lite om henne jämfört med vad vi vet om hennes make.

Text: Lena Laving