A-Ö

Elfrida Andrée

Elfrida Andrée (1841-1899)

Elfrida Andrée föddes i Visby 1841, där fadern var provinsialläkare. Familjen var mycket musikalisk och ofta arrangerades musikaftnar och soaréer i hemmet vid Stora torget i Visby. Elfrida och hennes syster Fredrika, fick tidigt medverka i Musikaliska sällskapets konserter och soaréer. Till att börja med undervisades systrarna av sin far men snart överlät han dem åt musikdirektör Wilhelm Söhrling som var domkyrkoorganist i Visby.

Inga kvinnliga elever fick tillträde till Musikaliska akademiens orgelklass så Elfrida tvingades ta privatlektioner för framstående organister i Stockholm medan fadern pläderade för att hon skulle få tillstånd att avlägga examen. Efter två års studier, 12 juni 1857, tog hon, 16 år gammal, organistexamen som privatist.

Elfrida engagerades som semestervikarie i Jacobs kyrka i Stockholm av sin lärare, professor Mankell, vilket ogillades av prästerskapet i församlingen, som gav Mankell en reprimand och motiverade sitt nekande med "Finner det opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelläktaren". Fadern fortsatte sin outtröttliga kamp för kvinnors rätt, med presskampanjer och motioner i riksdagen där prästeståndet satte sig till motvärn. Slutligen fick han bifall och den 8 mars 1861 utfärdades en kungörelse om "kvinnans rätt att inneha organisttjänst".

I väntan på bifall i Riksdagen ville hon bli telegrafist, men stötte även där på motstånd. Telegrafstyrelsen avstyrkte bestämt och motiverade sitt beslut med "Kvinnors medfödda benägenhet att skvallra" och "oro för nattjänstgöring för män och kvinnor tillsammans". År 1863 motionerade en medlem av bondeståndet om rätt för kvinnor att inneha en telegrafisttjänst. Motionen bifölls, trots motstånd från prästerna i riksdagen. Den 25 september 1865 kunde Elfrida som första svenska titulera sig e.o. telegrafassistent.

År 1867 utlystes tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg, Elfrida var då 27 år. Tack vare sina goda betyg kallades hon att provspela. Elfrida hade inte vågat hoppas på en anställning men blev antagen.

Elfrida arbetade från morgon till sen kväll i domkyrkan, arrangerade konserter, komponerade, ackompanjerade och spelade även harpa när staden gästades av något operasällskap. År 1895 var hon delaktig i Folkkonserter, ett projekt som avsåg att höja arbetarklassens musikintresse och som var präglat av arbetarrörelsens bildningssträvanden. Det blev en succé redan från början och fick positivt mottagande i pressen. Elfrida reste mycket och gästspelade på flera ställen i Europa, bland annat i Danmark, Tyskland och England.

Hon komponerade musik under hela sitt liv och förteckningen över hennes verk är diger. Den omfattar symfonier, opera, orgelkompositioner, körverk, kantater, stråkkvartetter, violin- och pianokompositioner, sånger och folkvisebearbetningar. Trots detta så mötte hon ett kompakt motstånd hos musikförläggare. Hon deltog flitigt i kompositionstävlingar och möttes av kalla handen. Men när hon deltog i en internationell tävling i Bryssel under namnet Monsieur Elfrida Andrée erövrade hon till slut både ett förstapris och två andrapris.