Anna Charlotta Gahnström

Anna Charlotta Gahnström, Fälting-Lotte (1837-1913)

Fälting-Lotte Den 30 mars 1837 föddes Anna Charlotta Gahnström i en liten fiskarstuga vid Gnisvärds fiskehamn på Gotlands västkust. Sitt smeknamn fick hon genom att hennes far fått namnet Fälting då han 1823, 25 år gammal, blivit antagen som båtsman. I dagligt tal kallades hon endast för Lotte. Lotte föddes sist i en syskonskara på fem, varav två av bröderna avlidit, båda vid sju års ålder. En bror Hans, 14 år äldre, och en syster Brita som var 11 år äldre än hon själv, levde till vuxen ålder.

När Lotte var endast ett år förlorade hennes far sin båtsmanstjänst på grund av brosktillväxt i ena knäet som gjorde att han inte alltid kunde gå. Livet hade inte varit någon dans på rosor tidigare för familjen och inte blev det lättare nu. Lotte började tidigt följa med sin pappa ut på sjön för att fiska, detta i pojkkläder som hon fått ärva av sin bror. Först vid 14 år fick hon sina första kvinnokläder - en gåva från en bondflicka i socknen.

Under en tid tog hon tjänst på en gård i socknen, men återvände 21 år gammal till föräldrahemmet. Hon var ett gott stöd för föräldrarna och en kraftkvinna som inte var rädd för att jobba hårt. Hon var dock väldigt vidskeplig och trodde på alla möjliga övernaturliga varelser såsom troll, spöken, sjögastar och "di sma undar jårdi". Det gick inte att förmå henne att lägga sig ner på marken för då trodde hon att "di sma" kunde gastkrama henne.

Vid 26 års ålder födde Lotte en son, Carl Christian. Lotte hade förmågan att tiga och avslöjade aldrig vem som var far till barnet. Calle, som han kallades, var Lottes ögonsten. När Calle var fyra år dog hans morfar och fyra år senare även hans mormor. Lotte ärvde deras lilla stuga och båten. Hon försörjde sig och sin son på att fiska. Hon var en kvinna med ett stort hjärta och trots att hennes stuga var liten var det oftast besökare där. När männen var ute till havs, så även Lotte, samlades ofta fiskelägets andra kvinnor i stugan för att vänta tills de kom åter.

När Calle var nybliven konfirmand ville han, som de flesta andra fiskarsöner, gå till sjöss. Lotte ville inte skiljas ifrån honom men kunde inte hindra att han åkte. Lotte föll i grubblerier av rädsla för att det skulle hända honom något, det gick så långt att hon till och med gick i självmordstankar. Hon blev övertalad av sin bästa väninna Ann-Lenä att söka vård men efter ett par dagar på lasarettet blev hon hemskickad i samma skick som tidigare. Endast en kort tid efter hemkomsten fick hon ett brev med sorgkanter på, hennes son hade gått bort i lungsot 30 år gammal på ett hospital i Amsterdam. Detta gjorde att alla grubblerier försvann och hon blev sitt forna jag. Hon nämnde aldrig sin son igen.

Ann-Lenä hade mist sin man i en storm och var ensam med de fyra barnen. Lotte och Ann-Lenä blev de bästa vänner och även kompanjoner då de bland annat hjälpte andra fiskare med att ta ihop garnen. Lotte hade hjälpt den nyblivna änkan genom att dela sin fiskfångst med henne, vilket gjorde att denna klarade sig igenom den första svåra tiden. Lotte var äldre än Ann-Lenä och då Lotte började tackla av och Ann-Lenäs barn flyttat ut tog Lotte det lilla hon hade och flyttade in hos sin väninna. Där fick hon omvårdnad tills hon dog den 14 september 1913, 76 år gammal.