Gasledningarna - del 1

Debatten om hur Gotland ska förhålla sig och agera till Nord Streams omdiskuterade gasledningar på Östersjöns botten har pågått i snart två år. Att tacka ja till en pressresa på inbjudan av företaget krävde viss betänketid. Samtidigt kändes det angeläget att försöka få svar på en lång lista med frågor. Vi vågar utlova att de läsare som följer artikelserien får bättre insikt i projektet.

Huvudpunkter på programmet var ett besök på Wintershall Noordzee B.V. Rijswijk i det holländska kustsamhället Den Helder och en helikopterfärd till en av företagets serviceplattformar. Mer om detta i kommande artiklar.

Officiella siffror säger att projektets investerare satsar över 50 miljarder svenska kronor på de havsbaserade installationerna. Kostnaden för plattformen utanför Gotland uppgår till 1,3 miljarder. Det kan vara värt att nämna innan vi börjar med några inledande frågor till Dirk von Ameln, teknisk direktör med ansvar för alla tillstånd och Mervyn Porter, projektledare för plattformen.

Bilden: Principskiss över serviceplattformen. Däcket ska bli ca 40×30 meter.

Tidigare ville ni bygga ett 70 meter högt kompressortorn men planerna ändrades till en 40 meter serviceplattform. Varför?

– Kompressortornet fick hård kritik från många håll. Vi uppfattade att reaktionerna framför allt pekade på att höjden skrämde. När det visade sig att ett torn gav så starka reaktioner valde vi en plattform istället. Alternativen är egentligen ganska lika ur en ingenjörsmässig synvinkel, förklarar Dirk von Ameln.

Varför behövs det en plattform mitt på ledningarna?

– Den har två huvuduppgifter: Ventiler för att kunna stänga flödet vid eventuella reparationer och en möjlighet att skicka så kallade ”pigs” (inspektionsinstrument som åker inne i ledningarna). Det finns inga pigs som klarar hela längden på totalt 120 mil, förklarar Mervyn Porter.
Bilden: Mervyn Porter har 30 års erfarenhet av plattformar. Han ansvarar för plattformsbygget mellan Gotska Sandön och Fårö.

Exakt var vill ni placera plattformen?

– 48 km öster om Gotska Sandön och 68 km nordost om Fårö. Den detaljerade undersökningen av havsbotten avgör den exakta positionen. Därför vill vi säga plus minus två kilometer.

Kommer den att synas från land?

– Plattformens översta del kommer omöjligt att synas på 31 km avstånd på grund av jordens krökning.

Kommer den att synas från Gotlandsfärjan?

– Jag är inte helt säker på hur nära närmaste färjelinje vi hamnar. Det blir minst några kilometer. I oktober bestämmer vi exakt vilken plats som vi ska ansöka om.

Hur djupt är det där plattformen är tänkt att placeras?

– Det är omkring 55 meter djupt. Plattformen ska stå på fyra, eventuellt sex, långa ben som pålas ner till ett djup av 75 meter under botten. Därefter lyfts den färdiga plattformskroppen på plats och svetsas fast. Den byggs inomhus i en jättelik fabrik. Vem som får kontraktet är ännu inte klart men allt talar för en erfaren västeuropeisk leverantör.

Hur lång tid tar arbetet till havs?

– Två tre veckor räknar vi med. Varje ben tar 1-2 dagar att slå ner i botten med hjälp av en hydralisk hammare. Delarna fraktas direkt från fabriken med en pråm. Kroppen väger 4-500 ton och hela benstrukturen runt 8-900.

Mervyn visar bilder på några gigantiska flytande kranar med hela världen som arbetsfält. En av de fyra största – eller ”really sexy cranes” som den tekniktokige britten uttrycker det – ska bokas för uppdraget att lyfta den på plats.

Hur många ska arbeta på plattformen?

– Normalt sett ska den vara obemannad eftersom alla dagliga funktioner fjärrstyrs från land. Vi räknar med att skicka ut ett team på 12 man ungefär en vecka var 3-6 månad för att utföra underhållsarbete. Man kan jämföra med att serva bilen. Vi måste byta filter och kontrollera olika saker. Med några års mellanrum vill vi kunna skicka pigs. Då behöver vi vara fler. Vi bygger övernattningsrum för 24 man.

Kan den komma att byggas ut?

– Det tror jag knappast. Den byggs för två ledningar. Om företaget vill öka kapaciteten med ytterligare en ledning måste man bygga en ny plattform.

Kommer ni att bränna gas på plattformen?

– Det blir inte en plattform med stora spektakulära eldsflammor men vi måste ha ett ventilationsrör med ungefär samma diameter som en stupränna. Vid servicearbeten behöver man ibland lufta ut lite gas. Normalt så brinner det inte, men visst, det händer att gasen självantänder. Vi har anpassat konstruktionen för det och det utgör inte någon fara.

När konstruktionsarbetet kulminerar kommer närmare 100 medarbetare att arbeta med ritningarna. Varje liten detalj ska vara pålitlig och säker. Det blir beprövade koncept rakt igenom lovar Mervyn.

– Huvudalternativet som vi arbetar med är att plattformen ska vara helt självförsörjande på energi tack vare solceller och/eller vindkraft. Om vi inte klarar den målsättningen så kompletterar vi med en gasturbin som vid behov kan hjälpa till att ladda batterierna. Utsläppen från den lilla turbinen kan jämföras med en gasdriven buss.

Vad händer om plattformen blir påkörd?

– Skyddsanordningarna på plattformens ben är konstruerade på ett sätt som klarar påkörning av mindre fartyg. Men rörelseenergin hos en tanker klarar den inte, förklarar Mervyn.

Bilden: Dirk von Ameln och Irina Vasilyeva var inte beredda på den svenska opinionen mot projektet.

Kommer plattformen att bevakas av den ryska flottan?

– De får göra som de vill. Vi är ett kommersiellt bolag som ska transportera gas. För oss spelar det ingen roll, suckar Dirk och försöker skämta bort frågan. Nord Stream ett schweiziskt bolag. Då är det väl ett jobb för den schweiziska flottan? En sak är säkert. Det blir ett fruktansvärt tråkigt uppdrag.

– Vissa uttalanden har inte varit bra. När svenskarna var oroliga för säkerheten gick ryska flottan ut och sa att det här fixar vi. Då blev svenskarna verkligen oroliga, inflikar Irina Vasilyeva, presschef på Moskavakontoret.

(i rummet sitter även PR-kollegor från Nord Streams aktieägare och knaprar på naglarna)

Dirk von Ameln återtar initiativet genom att lägga ytterligare ett kort på bordet:
– Det stämmer att den ryska marinen kontaktade oss och erbjöd hjälp med att hitta minor. Självklart sade vi nej. Vi har anlitat ett svenskt företag.

Kommer ledningarna att få sonarer som lyssnar efter båtar/ubåtar?

– Vi ska inte ha någonting på dem och ingen annan heller. Våra aktieägare skulle aldrig acceptera sådan utrustning på ledningarna eller plattformen. Jag har nyligen haft ett möte med Försvarsmakten. De hade inga invändningar, hävdar Dirk.

Ingen spionutrustning, helt hundra?

Mervyn plockar bollen och erkänner att plattformen har två videokameror. En kamera filmar helikopterplattan och den andra filmar rakt ner under plattformen.

– Kustbevakningen och Marinen kan få egna nycklar till plattformen. Även forskare som vill studera exempelvis fågellivet är välkomna. Men alla som ska vistas där måste få utbildning. Den mänskliga faktorn är en risk, understryker Dirk.

Vad händer om självmordsterrorister med agg mot Ryssland lastar en fiskebåt full med sprängmedel och kör med full fart rakt in i plattformen?

(PR-folket är nere på nagelbanden)

– Jag tror helt enkelt inte att plattformen eller ledningen är intressant för terrorister. Tänk på vad som är syftet med terrordåd: TV-bilder. Det är naturligtvis möjligt att utsätta Nord Streams pipeline för sabotage men vad händer? Pang! Gasflödet stoppas automatiskt. När filmteamen kommer till platsen finns ingenting att filma. Ledningen är lagad inom några veckor.

Dirk von Ameln säger att det är ok med tuffa frågor. Han har fått viss rutin på sistone. Mervyn börjar dock se lite ledsen ut. Han älskar sitt jobb och utmaningarna med att bygga plattformar och vill gärna berätta om det. Hur kan någon medvetet vilja förstöra hans ”ögonsten”? Det skulle i så fall vara naturens krafter.

Plattformen ska klara ”den värsta stormen på 100 år”. Vad händer om det blir en värre storm?

– Det är främst vågornas höjd som är kritiskt. Vågorna vid århundradets värsta storm ska inte nå upp till plattformskroppen. I så fall kan utrustning som sitter på nedersta plan skadas. Det ska inte kunna hända, säger Mervyn med en säkerhet i rösten som om han räknat på det tusen gånger.

Bilden: Nordsjöplattformen K13-A har haft sina ben i saltvattnet sedan 1975.

Ni vill att den ska stå där i 50 år. Vad händer sen?

– Nord Streams ansökan är på 50 år. Det är helt enkelt alltid vad man ansöker om, vad jag vet är det samma som för broar och andra stora metallstrukturer. Därefter måste man kunna bevisa att konstruktionen inte har några utmattningsskador. Det finns riktigt gamla plattformar som fortfarande används.

Men om den inte längre behövs? Lovar ni att ta bort den?

– Sannolikt återanvänds strukturen för att bygga en ny plattform. 90 procent av vikten utgörs av stål. Stål är värt en hel del och det lär vara ännu mer värt i framtiden. Plattformen utanför Gotland är relativt liten och står på grunt vatten. Den är lätt att kapa i delar, lyfta och ta med. Det finns också exempel i varmare vatten där gamla metallstrukturer har lämnats på botten i syfte att skapa konstgjorda rev.

Artikelserien fortsätter redan på söndag när vi ställer frågan vad som händer om ett fartyg tappar ett tio ton tungt ankare rakt ner på gasledningarna. Blir det grumligt vatten vid de gotländska badstränderna framöver, är det sant att ”pigs” skriker som grisar och vem är den nya aktieägaren i Nord Stream? Vi besöker också en kontrollstation för fjärrstyrda gasplattformar.

Fler artiklar i serien:
Del 2 - Om gasledningarna
Del 3 - Om gasledningarna
Del 4 - Om gasledningarna