Prinsessan Eugénie

Prinsessan Eugénie (1830-1889)

Prinsessan Eugénie föddes 24 april 1830 som enda dotter till kung Oscar I och drottning Josefina av Leuchtenberg. Inom familjen fanns såväl ett stort konstnärligt och musikaliskt intresse, som intresse för naturen. Den estetiska bildningen sattes högt och speciallärare anställdes för att ge kungabarnen en gedigen utbildning. Både Karl XV och prinsessan Eugénie fortsatte att teckna och måla i vuxen ålder. Prinsessan blev även inspirerad att skulptera. Hennes parianfigurer väckte uppmärksamhet och kom att tillverkas under många år vid Gustavsbergs porslinsfabrik. Avkastningen gick till välgörande ändamål.

Både kungen och drottningen hyste stort intresse för sociala frågor. Oscar I verkade för humanare fängelsevård och drottningen engagerade sig i sociala välfärdsinrättningar både praktiskt och ekonomiskt. Genom att följa med sin mor på besök till sjukhem, barnhem och andra sociala inrättningar, fick prinsessan Eugénie med egna ögon se den nöd och misär som var så utbredd i den expansiva och trångbodda huvudstaden. Resten av sitt liv skulle hon ägna åt social verksamhet. 1858 blev ogifta kvinnor myndiga utan särskild ansökan. Myndighetsåldern var 25 år. Samma år som den nya lagen trädde i kraft begärde prinsessan Eugénie att få bli myndighetsförklarad. Det innebar att hon fritt kunde disponera sina ekonomiska tillgångar.

Prinsessan Eugénie kom till Gotland första gången sommaren 1860, för att kurera sin hälsa. Allt sedan en långvarig förkylning i de tidiga tonåren hade hon dragits med en viss fysisk svaghet, vilken ofta förvärrades under de kalla vintermånaderna.

Vistelsen gjorde den sjuka prinsessan gott och vid hemkomsten var hon klar över att det var på Gotland hon ville tillbringa somrarna. Norr om Högklint i den skogsbevuxna dalgången fann hon den plats hon sökte. Området döptes till Fridhem och redan sommaren därpå uppfördes det första boningshuset. Prinsessan Eugénie vistades på Fridhem varje sommar fram till sin död 23 april 1889.

Under 1860-talet startade hon många föreningar, stiftelser och inrättningar på Gotland. År 1866 uppfördes ett barnhem för pojkar vid Fridtorp och några år senare byggdes ett barnhem för flickor. I Visby medverkade prinsessan till en skyddsförening för arbetslösa kvinnor, en skola i Västerhejde, ett hem för gamla, en understödsförening för fiskare, en fångvårdsförening, en djurskyddsförening, en hushållsskola och Gotlands sjukhem. Så länge hon levde betalade hon alla utgifter och löner för sjukhemmet. Hon gav även kontinuerligt ekonomiskt stöd till ett flertal enskilda personer.

Många gotländska kvinnor engagerades i de olika föreningarna och prinsessan var mån om att kvinnor även ingick som ledamöter i föreningarnas styrelser, något som blev inskrivet i föreningarnas stadgar.

Vid sin bortgång hade hon testamenterat en tredjedel av sin förmögenhet till allmänna ändamål.

Text: Eva Selin