Hejnumkällingen - Gertrud Ahlgren

Hejnumkällingen - Gertrud Ahlgren (1782-1874)

Porträttet föreställer den 88-åriga Gertrud Ahlgren – känd som "Hejnumkällingen", Gotlands mest omtalade boterska. Det var under sitt tredje och sista besök i den lilla stugan vid trevägskorsningen strax öster om Hejnum kyrka som Säve porträtterade henne i bild och även i ord: Hon ser föga och är lite lomhörd; men är hon ännu vid full sinnesredighet. Likväl har hon upphört med allt botande; ty, sade hon, ’hon kan nu mera icke se och ej heller komma upp till sitt ’kantor pa lufte’ (vinden), hvarest hon har sina kryddor och andra botsaker’.

Ännu några år skulle Gertrud Ahlgren leva, men när hon dog vid 92 års ålder 1874, försvann den sista av flera generationers läkekunniga yrkeskvinnor.

Gertrud Olofsdotter Ahlgren föddes i Hejnum 1782, som dotter till Greta Olofsdotter. Mor och dotter kom bägge att bli kända under namnet Hejnumkällingen, verksamma som kloka gummor, eller boterskor. De hade stor kunskap om örtmediciner och botekurer men också rykte om sig att besitta magiska egenskaper. Gotland skilde sig från övriga Sverige genom att professionella utövare av den folkliga läkekonsten övervägande var av kvinnligt kön. På fastlandet fanns det i allmänhet lika många kloka gubbar som kärringar. Boterskorna åtnjöt respekt hos allmänheten och man hade ofta större förtroende för dem än för provinsialläkaren i stan. Doktorar botar eftar nöit (nytt), men sjaukdomar järo eftar gammelt, jag botar efter gammelt, jag var Gertrud Ahlgrens egen förklaring till sina framgångar inom läkekonsten.

Läkarna själva var inte lika positivt inställda till sina konkurrenter. I en insändare i Wisby Weckoblad 1836, ondgör sig provinsialläkaren i Visby, Andreas Andrée, över "Gotlands kloka Gummor: Kronan för dem alla, den så kallade Hejnumkärringen, mor och dotter, har i många år opåtaldt drifwit sitt gyckleri, ..... Efterfrågar man nu hwilka dessa kloka qwinnor äro, så finner man, att de för det mesta äro ur den sämsta folkklassen, råa, okunniga och ofta wanfrejdade quinspersoner, …"

Andrée kan, som pappa till blivande tonsättaren Elfrida Andrée (se porträtt), knappast beskyllas för att vara motståndare till yrkeskvinnor. Snarare reagerade han som vetenskapligt skolad läkare.

Säves inställning till boterskan var däremot positiv, vilket inte enbart berodde på hans nyfikenhet som folklivsskildrare. Han hade nämligen själv som liten blivit behandlad av Gertruds mor. Den tvåårige gossen var mycket klen, och då ingen läkare lyckats bota honom från vad man trodde var engelska sjukan, kallade hans mor på Hejnumkällingen. I största hemlighet, så att pappa prosten inte skulle få veta något, släpptes hon in i prästgården i Roma. Med svettdrivande ångbad fick hon sedan pojken, enligt Säves egen utsago, åter frisk, pigg och glad.

Botareyrket gick ofta i släkten. Den första boterskan i Hejnumkällingens släkt var Brita Biörns i Gothem, farmor till Greta Olofsdotter. Hon föddes 1667 och dog cirka 1745. Kyrkoherden Niclas Lutteman i Gothem hade vid två tillfällen angivit Brita Biörns för hennes signande trolldomsmetoder varvid hon ställts inför rätta och dömts till åtta respektive tolv dagars fängelse på vatten och bröd.