Carolina Benedicks Bruce

Carolina Benedicks Bruce (1856–1935)

Carolina Benedicks föddes 1856 i den förmögna familjen Benedicks, där fadern var ägare till Gysinge bruk i Gästrikland. På moderns sida fanns en rad konstnärer.

Dotterns konstnärliga ådra upptäcktes tidigt och hon fick gå i August Malmströms målarskola för kvinnor. År 1881 blev hon antagen till skulpturlinjen vid Kungliga akademien för de fria konsterna som skolans enda kvinnliga elev. Tillsammans med en rad av tidens konstnärskollegor besökte hon två är senare konstnärskolonin i Grez, Frankrike, och efter avslutade studier i Sverige flyttade hon till Paris där hon blev elev hos skulptören Alexander Falguière. Förutom skulptur studerade hon även etsning och akvarellmålning.

1885 träffade hon den kanadensiske målaren William Blair Bruce och paret förlovade sig i Paris, mot familjen Benedicks vilja – William var då ännu en fattig och okänd konstnär. Men familjen fick ge sig och de gifte sig i Stockholm 1888. Samma år besökte paret för första gången Gotland och Visby. William blev mycket betagen av den gotländska naturen som påminde om hans hemland Kanada. De första åren flyttade paret runt i Europa.

1899 hade paret bestämt sig för att bosätta sig i Sverige och på Gotland. De köpte fastigheter nära Själsö fiskeläge. Här fanns en mindre byggnad som de utökade och försåg med en stor ateljé. Bygget drog ut på tiden, men redan år 1900 kunde paret flytta in i de delar som då stod klara.

William avled hastigt 1906 och Carolina levde ensam kvar på "Brucebo". Hon fortsatte sitt konstnärliga arbete både i ateljén och ute i naturen med akvarellmålning och teckning. Hon engagerade sig också i öns kulturliv och var en gästfri värdinna vid bjudningar där konstnärer, musiker och vetenskapsmän fanns bland gästerna.

Fru Bruce, som hon kallades på Gotland, var politiskt och socialt engagerad och arbetade aktivt för kvinnlig rösträtt. 1911 hölls en stor internationell rösträttskonferens i Stockholm med deltagare från fyra världsdelar. Carolina var en av dem och hon inviterade delegaterna till Gotland. Närmare 40 delegater accepterade inbjudan och kom till Visby på morgonen den 21 juni. Mycket folk hade samlats på kajen och en militärorkester spelade musik från bland annat Tyskland, England, Österrike, Australien och Ungern, varefter Carolina Bruce höll tal och hälsade gästerna välkomna samt uppmanade de gotländska kvinnorna att delta i kampen för rösträtt.

Det var inte bara kvinnlig rösträtt som låg Carolina varmt om hjärtat. Efter första världskriget tog hon tillsammans med andra initiativ till bildande av ett lottaförbund på Gotland. Hon hade även ett starkt intresse för öns kulturhistoria och bidrog aktivt till att rädda och renovera det Burmeisterska 1600-talshuset vid Strandgatan.

Carolina Bruce avled på Brucebo den 16 februari 1935.

Text: Gun Westholm
Bild: Porträtt av William Blair Bruce