Bengt Färgares hustru

Bengt Färgares hustru (1600-tal)

Bengt Färgares hustru eller färgaren Bengt Sjöbergs hustru. Kvinnan på målningen definieras genom att vara någons hustru. Vi vet inte hennes namn. Vi vet inte heller när porträttet är målat, men av utförande och klädsel att döma kan det vara målat under sent 1600-tal.

Vem är kvinnan, avbildad i halvfigur, som tittar på oss? Socialt kan vi definiera henne. Maken bör ha varit borgare i Visby, färgare av textila material, och därtill tämligen välbärgad eftersom han kan låta avporträttera sig och sin hustru. Vi vet att paret fick minst ett barn, dottern Katarina (se porträtt) som föddes 1691 och som 16 år gammal giftes bort med visbyköpmannen Daniel Butendorf.

Låt oss anta att kvinnan på porträttet delade andra borgarkvinnors livsvillkor. Då deltog hon, utöver hushållsplikter och jordbruksarbete - jordbruk var som regel en bisyssla för borgarfamiljer - aktivt i makens näringsverksamhet för att bidra till hushållets försörjning.

Det var en borgarkvinnas plikt och kall att vara sin man behjälplig i verksamheten. Vad detta innebar var däremot inte definierat. Och omfattningen varierade. Bland hantverkare var det vanligt att kvinnorna ansvarade för uppköp av råvaror och/eller försäljning av hantverksprodukter. Vanligt var också att kvinnorna ansvarade för förberedelse- och efterarbete i hantverksproduktionen.

Titta på kvinnan på porträttet. Porträttlikheten är naturligtvis omöjlig att avgöra. Ett 1600-talsporträtt bör ses som ett bidrag till skapandet och upprätthållandet av en individs "sociala personlighet" snarare än en avbildning av en individ.

Kvinnans dräkt och smycken vittnar om en relativ rikedom. De smycken hon bär runt hals och armleder och den tunna vita spetsliknande breda kragen bekräftar ett visst överflöd. I sin hand håller kvinnan förmodligen en andaktsbok som berättar om hennes gudfruktighet.

Notera kvinnans vita förkläde, som sannolikt först och främst är ett ståndsmässigt inslag i dräktskicket och i porträttet. Förklädet ska inte kopplas till arbete och funktion, utan ska snarast betraktas som en förstärkning av kvinnliga och husliga dygder som renlighet, ordning, blygsamhet, anständighet med mera.

Vem var kvinnan på porträttet? Det får vi nog aldrig veta. Borgerskapets kvinnor och den verksamhet som bedrevs av dem hör till de mer osynliga i stormaktstidens ståndssamhälle.

Text: Lena Laving