Pärk

Bollspel | Pärkbollen | Bäddra mot vägg | Väggpärk | Bäddra boll
Spela gubbe | Pärk | Bakpärk | Frampärk

Utdrag ur "Gotländska Folklekar"
Av Emil Nyberg 1922

Bollspel.

Allmänna synpunkter.
Vid allt slags gotländskt bollspel är varje användande av slagträ helt uteslutet. Bollen slås med handen eller sparkas med foten och som allmän regel gäller, att bollen antingen skall slås i luften, d.v.s. innan den tar mark, eller sedan den endast en gång före slaget eller sparken gjort anslag (stöt) mot marken.

För uppnåendet av träffsäkerhet måste man, som vid allt annat här i världen, gå från det enkla och grundläggande till det mera svåra och komplicerade. Dessutom gäller här detsamma, som för varje annan större kroppslig färdighet, att den bör grundläggas i tidiga år.

Det duger sålunda icke att genast kasta sig in på den del av bollspelet, som är svårast eller det s.k. pärkspelet och det är icke underligt, att man misslyckas däruti, då man icke har några förutsättningar för att deltaga i detsamma. Så sker dock i allmänhet, i synnerhet då man sökt införa pärkspelet på det svenska fastlandet och man hör icke sällan uttalanden, "att trots aktningsvärda bemödanden att införa pärkspelet därstädes har man icke lyckats att vinna någon större färdighet däruti."

Resultatet skulle dock bliva ett annat, om man i våra skolor och bland våra yngre idrottsmän ville ägna lika mycken tid och omsorg på vårt gotländska bollspel som på en hel mängd andra idrotter. Det skulle då icke bliva svårare att vinna mästerskap i pärkspelet än i annan idrott. Ungdomen skulle föra den vunna färdigheten i pärkspel med sig ut i livet samt bibehålla smaken för dess utövande, i det att spelet, mera än något annat bollspel, har egenskapen att roa och intressera även äldre personer, samtidigt som detsamma såväl genom sitt kynne som genom sina mångfaldiga rörelseformer skulle verka välsignelsebringande icke blott fysiskt utan även i psykiskt hänseende.

Med litet god vilja skulle hela nationen kunna göra det gotländska bollspelet och även dess svårare grenar till sin egendom. Tyvärr tyckes man dock hava mera sinne för vad i idrottsväg tillföres oss från utlandet, även om dessa importer mången gång hava ett tvivelaktigt värde i tillgodoseendet av idrottens yttersta mål, hälsa och kraft. Vid gotländskt bollspel användes uteslutande en s.k. pärkboll, vars konstruktion nedan skall angivas. De olika grenarna av det gotländska bollspelet äro i stegringsföljd: "Bäddring mot vägg", "Väggpärk", "Bäddra boll", "Spela Gubbe" samt pärkspelet med sina två olika grenar, Bakpärk och Frampärk.

Pärkbollen

Består innerst av en kärna, vilken antingen utgöres av på längden kluvna korkar, som läggas i kors och hårt sammanbindas eller av till en liten kula sammanvirade yllelappar. Understundom brukar man i kärnan inlägga en helt liten bit bly, vilket dock icke är nödvändigt. Omkring denna kärna nystas först hårt och sedan mera löst eller ömsevis hårt och löst fyrtrådigt ullgarn, ju mjukare dess bättre. Garnet behöver icke vara nyspunnet utan med fördel och nästan bättre lämpar sig garn från gamla strumpor och dylikt.

Man nystar bollen så stor, som man önskar, och brukar en normal pärkboll mäta 28 à 29 cm. i omkrets eller c:a 10 cm. i tvärlinje. Som skinn, vilket dock icke får sträcka sig för mycket, ej heller vara för tjockt och styvt. Av skinnet utskäras 8 lika stora bitar, vilka hopsys med stark linnetråd, så att sömmen kommer åt skinnets glatta sida och endast så stor öppning lämnas, att bollen kan stickas in i ytterhöljet. Innan bollen införes i hölstret tillses, att skinnets glatta sida och sömmen komma inåt eller skinnets avvigsida utåt. Det är ovillkorligen nödvändigt, att bollen väl fyller ut hölstret, i annat fall måste av- eller pånystning ske. Den sista sömmen hopsys därefter och blir således den enda, som på bollen ligger utåt. Pärkbollen är nu färdig och gör vid normalt anslag mot marken en uppstudsning av ungefär halv manshöjd, varjämte densamma vid slag något fjädrar sig, vilket möjliggör dess användande längre tid utan att den stickande smärta i handen uppstår, vilket blir fallet vid bollar av annan konstruktion och material.

Bäddra mot vägg

Är den enklaste formen för att uppöva träffsäkerhet. Man ställer sig till en början 1 à 2 steg från en jämn och slät vägg eller ett plank, kastar bollen sakta mot väggen och söker vid tillbakastudsningen därifrån med flata handens främre del underifrån och i riktning snett uppåt slå bollen tillbaka mot väggen. Vid nästa tillbakastudsning förfares på samma sätt och så alltjämt, tills man misslyckas. När färdighet vunnits på högra handen, griper man sig an med den vänstra.

En ökning av avståndet från väggen försvårar naturligtvis träffsäkerheten. Bollen har under denna övning slagits i luften. Nästa övning blir att efter bollens tillbakastudsning låta den taga stöt mot marken före slaget. Härigenom nödvändiggöres icke sällan en förflyttning av den bäddrande, i det att dels bollens stöt mot marken icke blir på samma plats dels att uppstudsningen icke alltid blir så regelrätt i följd av markens beskaffenhet.

Väggpärk

Bäddring mot vägg har varit en enskild övning i träffsäkerhet; den s. k. väggpärken är en övning av två eller flera, högst 5, å vardera sidan, också i träffsäkerhet, men med samtidigt mål att kunna hålla bollen inom visst på väggen befintligt område. En viss beräkning tillkommer sålunda, på samma gång förflyttning för att nå bollen måste i viss grad förekomma, beroende på den större eller mindre kraft motståndaren använder vid slaget. Väggen anordnas på följande sätt: tvenne lodräta linier med 2, 3 à 4 meters avstånd från varandra, beroende på antalet deltagare, såsom 2 m. vid 2 deltagare, 3 m. vid 4 o. s. v.

Dessa lodlinier kallas "sidogränslinier" och bollen skall vid anslaget mot väggen träffa inom dessa. C:a 1 m. från marken hava vi även på väggen en vågrät linie kallad "undergränslinie", under vilken icke bollen vid sitt anslag mot väggen får träffa. Även får bollen efter sin tillbakastudsning från väggen icke taga marken inom ett avstånd av 3 m. från väggen, där en s. k. Stötgränslinie uppdrages på marken. De spelande utvälja tvenne anförare, en för vardera laget, som vi kunna beteckna med A och B, vilka växelvis välja en av de övriga spelarne, tills de blivit fördelade lika på båda sidor eller högst 5 på vardera. Härefter bestämmes med "krona och klave", "vått eller torrt", vilket lag först skall ge upp bollen. Under spelets gång omväxla lagen varannan gång med uppgivningar.

Lagen ställa upp sig utanför "stötgränsen", det ena laget till höger och det andra till vänster med resp. spelare något spridda. Om laget A. skall börja uppvisningen, tager dess anförare eller 1:a man bollen i vänstra handen, slår med flatan av den andra handen till bollen, som samtidigt släppes av den vänstra. Bollen skall nu träffa inom begränsningslinierna på väggen och vid tillbakastudsningen utanför "stötgränsen". B-lagets karlar skola då med hand eller fot, sedan bollen endast tagit e n stöt mot marken eller i luften, slå till bollen, att den ånyo kommer mellan gränslinierna och efter tillbakastudsningen tar mark utanför "stötgränsen", varefter A-laget på enahanda sätt skall slå bollen mot väggen, och så pågår det växelvis, tills något av lagen dabbar sig, varvid det andra laget får 1 point. B-lagets 1:a man ger nu upp bollen. Samma tävlan utspinner sig, som ovan angivits, och fortgår efter samma grunder, tills ettdera laget uppnått 12 point. Point vinnes i följande fall av det motsatta laget, om det andre träffa med bollen utom gränslinien på väggen, om bollen tager stöt innanför "stötgränsen" efter tillbakastudsningen, om bollen icke träffas eller slås, samt om den slås sedan den tagit mera än en stöt mot marken.

Bäddra boll

Är en ny stegringsform i det gotländska bollspelet och av ganska stort värde som en förberedelse till pärkspelet. Under bäddring mot vägg och Väggpärk har man haft väggen som en fast punkt, vilken begränsat bollens rörelse efter ett slag eller en spark. Så icke här. De spelande ställa upp mot varandra, och bollen beskriver bågformiga mer eller mindre stora rörelser, mellan de bäddrande. Förflyttningarna bliva härigenom mera växlande och svårare att på förhand beräkna än i det föregående. Det fordras en mera blixtsnabb beräkning och vakenhet, varjämte träffsäkerheten sättes på hårdare prov genom en mängd inverkande omständigheter.

Bäddra boll har förtjänsten att kunna övas när som helst t. o. m. under skolungdomens korta raster. Spelet är genast i gång och kan sluta när som helst. Deltagarnas antal är 2, 1 på vardera sidan, men kan vara flera. De spelande A och B ställa sig på lämpligt avstånd, 15 à 20 meter, från varandra. A börjar att slå upp bollen till B. Denne beräknar nu genast genom ögonmått, varest han har att vänta nedslaget och förflyttar sig snabbt till nämnda punkt vare sig det nu blir framåt, bakåt, åt höger eller vänster och fattar position för att slå bollen med hand eller fot, vilket bäst passar, antingen innan bollen tagit mark eller efter första uppstudsningen. A är hela tiden på spänn för att omedelbart efter B:s slag kunna förflytta sig till punkten för nedslaget och på samma sätt driva bollen tillbaka mot B. Nu gäller det att "hålla bollen vid liv", d. v. s. i ständig rörelse, mellan varandra genom slag av hand eller spark av fot och bollen lever, tills den ene icke lyckas att på föreskrivet sätt slå eller sparka den tillbaka.

Spela gubbe

är egentligen detsamma som "bäddra boll" med pointberäkning, varvid säkerhet vinnes även i att möta bollen. Deltagarnas antal är här två eller flera, lika många på vardera sidan. En stång eller ett på marken uppdraget streck är gränslinje mellan de båda partierna. Det ena partiet ger upp bollen till det andra vilket nu skall efter de allmänna reglerna drivas tillbaka till motpartiet och så bäddras mellan de olika partierna eller lagen under försök att driva bollen så långt in på det motsattas område, att detta icke kan få ut densamma. För varje gång bollen stannat eller blir död, får den, på vilkens sida om stången eller gränslinjen detta sker, "en gubbe", och motparten vinner en point. Det tappande laget får ge upp bollen till det som vunnit point. Partiet går till tolv.

Pärkspelet

eller den svåraste grenen av gotländskt bollspel utgör pärlan av de gotländska folklekarna. Bollspelet har sitt namn efter en på marken utlagd rektangulär figur, som kallas "pärk" och vilken så att säga utgör det centrum, omkring vilket striden rör sig. Pärkens dimensioner äro något olika i de båda slagen av pärkspel, bakpärk och frampärk, och skola vid beskrivningen av de tvenne särskilda grenarna angivas. Pärkens långsidor kallas "stång", kortsidorna "sticka", resp. "framsticka" och "baksticka". C:a 9 à 11 meter från framstickan i pärkens längdriktning utmärkes en punkt, som kallas "stöta".

En linje tänkt dragen genom denna punkt parallell med framstickan delar tävlingsplatsen i tvenne områden, "inne" och "ute" eller resp. de anfallandes och de försvarandes område. (Se skissen!) Anförarna för de båda mot varandra kämpande lagen kallas "pärkkarlar" och utgöras av de skickligaste spelarne. Dessa bilda var sitt lag genom att växelvis välja en av de övriga spelarne, vilkas antal vanligen utgöra 14, eller 7 på vardera sidan. Antalet kan vara mindre, knappast större.

Sedan lagen nu äro indelade, går man till att "kasta upp", om vilken plats man vid spelets början skall intaga på tävlingsplatsen eller om "ute" och "inne". Det lag, som sålunda lottat sig till att vara "inne", placerar sig på denna sida av tävlingsplatsen, varvid iakttages, att pärkkarlen i innelaget alltid har sin plats omedelbart bakom pärken i bakpärk och medspelarne spridda på inneområdet, bakom, på sidorna, ända fram till gränslinjen. Utelaget tager plats på andra sidan om gränslinjen med front mot innemännen, utposterade spridda här och var på uteområdet. Utelagets pärkkarl har ingen bestämd plats, utan där han finner lämpligt.

TÄVLINGSPLATSENS UTSEENDE

Innan vi gå att beskriva spelets gång i bakpärk och frampärk torde det underlättande särskilda beskrivning vara nödvändigt att dels erinra om några allmänna regler, dels termer, som äro gemensamma för bägge grenarna i pärkspelet. Huvudregel är, liksom i allt bollspel, 1:o) bollen slås med hand eller sparas med fot antingen i luften, d. v. s. före nedslag eller sedan den tagit mark en gång, 2:o) bollen blir död på den plats, där under spel den tager mark andra gången, 3:) bollen blir likaledes död på den plats, där densamma, medan den är i spel, vid samma tillfälle tvenne gånger i följd vidröres av samma spelare eller blott en gång av flera spelare i samma lag. "Hugg" kallas det slag, som från stötan göres i riktning mot pärken i avsikt att få bollen att träffa inom pärken. Bollen hålles i ena handen, vilken släpper sitt tag, samtidigt som flatan av den andra slår till densamma.

"Kas" benämnes den punkt på de försvarandes område, där utelaget lyckats få bollen död och vilken punkt samma lag, sedan platsombyte skett av lagen på tävlingsplatsen, som innelag omedelbart skall försvara mot det förutvarande innelagets angrepp som utelag.

Kasen kan komma att ligga mellan stötan och pärkens baksticka eller bakom denna senare, vilket sistnämnda är den bästa kas, som kan erhållas och kallas "kas i baken".

Striden om att erövra nämnda punkt kallas "spela på kas" och försvaret, som samma lag gör, sedan detsamma bytt plats med det andra, kallas "spela på vinst", emedan point eller vinst allt efter utgången av försvaret tillfaller ettdera laget. Spelet blir sålunda, åtminstone i bakpärk, en beständigt återkommande växling att först "spela på kas" och därefter "på vinst", vilket tillsammans utgöra en period i spelet.

"Spel på kas" och "spel på vinst" tillgå på precis samma sätt, men hava olika syftemål. Om lagen kallas A. och B. och A. först är "ute" spelar detta lag först "på kas", sedan flyttar sig A.-laget till B.-lagets plats och tvärtom och spel "på vinst" sker, varefter perioden är slut. Lagen stå kvar på sina platser. Det är nu B.-laget som spelar "på kas" och sedan lagen bytt plats, försvarar det sin kas mot andra lagets anfall, vilket kallas spela "på vinst". 2:a perioden är nu slut och på ovan beskrivet sätt fortgår spelet i perioder av anfall och försvar, tills ettdera laget har vunnit.

Bakpärk

är det allmännaste av pärkspelen och spelas över allt på Gotland, ehuru något sparsammare på norra delen av ön. Bakpärk har till skillnad från det andra slaget av pärkspel, frampärk, fått sitt namn därav, att pärkkarlen här alltid har sin plats bakom pärken (se skissen) och därifrån dirigerar spelet.

Tävlingsplatsen utgöres av en ganska vidsträckt jämn plan.

Pärkens dimensioner i bakpärk äro c:a 230 cm.´ 80 cm. och för dess markerande användes ett s. k. pärksnöre eller tunna träribbor, för såvitt man icke medelst uppritande på marken kan göra begränsningslinjerna synliga. Pärkbollen är, som i allt gotländskt bollspel i övrigt, redskapet, som erfordras för spelet.

Pointernas antal i bakpärk äro 4, nämligen 10, 20, "fullt" (30) och "vunnet" (40). De stridande lagen, som vi kalla A. och B., hava enligt beskrivning ovan indelats och lottat om vilket av lagen först skall vara "inne" och "ute" och hava intagit sina platser på resp. område. Allt är nu klart för spel.

Spelets gång: Utelaget som nu representeras av A.-laget går till anfall för att söka få bollen död på någon punkt på B-lagets område och B-laget söker förhindra detta. Denna avdelning av spelet kalas att "spela på kas" och tillgår på följande sätt:
En av utelagets (A:s) karlar går fram till stötan och slår sitt hugg, d. v. s. håller bollen i vänstra handen och slår, samtidigt som vänstra handen släpper bollen, till den med flatan av högra handen i riktning mot pärken i avsikt att bollen skall träffa inom pärkens begränsningslinier. Bollen träffar emellertid icke ni inom dessa, utan exempelvis "stång", "sticka" eller utom pärken (se skissen). "Hugget" är då ogillat, och pärkkarlen tillkännager detta med att ropa "stång", "sticka" eller "ute". En annan karl i utelaget (A) byter plats med den, som misslyckats och slår nu sitt "hugg". Samma blir exempelvis förhållandet och en tredje man i utelaget träder fram till stöten för att slå sitt "hugg". Han träffar inne i pärken och pärkkarlen i innelaget (B) har då skyldighet att slå eller sparka ut bollen till utelaget (A). bollen beskriver en bågformig rörelse mot utelaget och i allmänhet långt in på dess område.

Utelaget driver nu bollen tillbaka till innelaget, vilket i sin tur driver ut den därifrån och på så sätt går spelet växelvis, tills något av lagen dabbar sig, antingen missar bollen eller vidrör den tvenne gånger eller annars felar mot de ovan angivna reglerna. Bollen blir då död på en punkt antingen på innelagets område eller på utelagets. I senare fallet blir ingen "kas". Har emellertid bollen blivit död på innelagets område, utmärkes kasen därstädes genom att en sticka eller annat nedsättes i marken. Om vi nu antaga exempelvis, att kasen är belägen mellan stötan och framstickan, så har A-laget framflyttat gränslinjen till denna punkt. Kasen anses emellertid dålig och utelaget disponerar över möjlighet att kunna förbättra densamma, då detsamma av sina sju spelare ännu har 4 kvar, som icke slagit sina "hugg". Varje man i utelaget har nämligen rätt att, om så behövs, slå lika många hugg. Det fjärde hugget slås nu efter samma grunder som föregående. Kasen blir emellertid icke bättre d. v s. flyttas icke längre in på innelagets område. Det femte hugget slås och utelaget lyckas därefter få bollen död vid framstickan.
Detta är bättre, kasen utmärkes och gränslinjen mellan partierna går nu genom framstickan, till vilken utelaget äger framflytta några av sina spelare, om så befinnes lämpligt. Ännu är emellertid icke den bästa kas ernådd, som kan ernås eller "kas i baken" och utelaget förfogar ännu över två hugg, vilka det naturligtvis utnyttjar. De kunna icke förbättra den förut uppnådda kasen vid framstickan och resultatet av utelagets "spel på kas" har sålunda resulterat i kas vid framstickan.

Nu är A-lagets "spel på kas" slut. Alla dess män hava i tur och ordning slagit sina hugg utan att kunna uppnå "kas i baken". Skulle detta senare erhållas allaredan på utelagets första eller senare hugg, skall omedelbart ombyte av lagen ske, i motsatt fall sker icke ombytet av lagen, förr än alla spelare slagit sina hugg. Nu är det senare fallet för handen. A-laget tagit plats "inne", B-laget "ute". A-laget skall försvara den punkt eller kas det som utelag erövrat eller här "kas i framsticka" mot B-lagets anfall som utelag. Detta A-lagets försvar av sin kas kallas att spela på vinst. B-laget slår nu sina hugg, om så behövs, lika många till antalet som spelare, och deras mål är nu att få bollen död bakom A-lagets kas och A-lagets mål är att förhindra detta. Så fort detta lyckas räknar B-laget 10 point.

Lyckas A-laget försvara sin kas, räknar detta däremot 10 point. Spelet "på vinst" är nu slut och därmed är spelets första period slut. Den andra perioden börjar nu omedelbart utan att lagen byta plats. I första perioden var det A-laget, som var ute och sökte förvärva sig kas, som de sedan omedelbart skulle försvara; nu är förhållandet motsatt, i det att det är B-laget, som först spelar "på kas" för att sedermera, sedan detsamma bytt plats med A-laget, försvara kasen eller spela "på vinst". Ettdera laget vinner nu också 10 point. Härefter är 2:dra perioden slut och så vidtager på samma sätt period efter period av striden, tills ettdera laget har uppnått 40 point eller vunnit en pärk. Det av lagen, som först vunnit 2 pärkar, har vunnit partiet.

Pärkkarlarne i frampärk äro tvenne, framkarlen", som står vid pärkens framsticka med ena benet på närliggande "stång"" eller inuti pärken, och "bakkarlen", som har sin plats på samma ställe som pärkkarlen i bakpärk (se skissen). Placeringen av övriga medspelande är godtycklig, vilket även är fallet med utelagets pärkkarlar.

Frampärk
(Puttpärk)

övas icke så allmänt över hela Gotland som systerspelet, bakpärk, och det torde huvudsakligen vara på de södra och östra delarna av ön, som det har hemvist. Frampärken fordrar av sina utövare snabbare uppfattning och större skicklighet, samtidigt som spelsättet och räkningen här äro mera invecklade än vid bakpärken. Frampärken har sitt namn ifrån, att spelet dirigeras från pärkens framsticka. Understundom förekommer i stället för frampärk benämningen puttpärk, vilket härleder sig ifrån, att de "hugg", som från stöten slås in i pärken, äro "snarva" eller s. k. putthugg, d. v. s. de slås lågt och med stark fart eller liksom "puttas" in i pärken.

Lekplatsens utseende och termerna på de olika delarna av densamma överensstämma i alla delar med skissen här ovan.

Pärkens dimensioner i frampärk äro c:a 240´ 60 cm, således något längre och smalare än i bakpärken, varjämte avståndet från stötan till framstickan (se skissen) här är 11 meter.

Pointernas antal äro i frampärk 7, nämligen 5, 10, 15, 20, 25, "fullt" (30) och "vunnet" (40).

En väsentlig olikhet förefinnes mellan frampärk och bakpärk idet antal "hugg", som utelaget får slå. I bakpärk har varje man i utelaget rätt att slå var sitt hugg hela spelet igenom, om så skulle vara av nöden. Så ej i frampärk. Innan något av lagen erövrat den första pointen, 5, eller fått 5, har utelaget endast rätt att, om så behöves, slå 2 hugg eller som det kallas "2hugg på fem". Sedan emellertid ettdera av lagen "fått 5", tills ettdera av lagen 2 fått fullt" (30), äger utelaget utom de två ovannämnda ordinarie huggen under vissa villkor slå ett extrahugg eller "ett hugg till bätters". Villkoret för att få disponera extrahugget är, att man på något av de ordinarie huggen "fått gott" för något av desamma, d. v. s. att bollen på något av dessa hugg blivit död på någon punkt av de försvarandes område.

Utan detta villkor slår utelaget alltid 3 hugg, när ettdera laget fått pointen "fullt" (30). Termen "3 hugg på fullt" betecknar denna rättighet.

Indelning och uppställning av lagen, som bestå av 14 spelare, 7 på varje sida, överensstämma med bakpärkens utom vad "framkarlens" plats angår, vilket ovan är antytt.

Sedan man kastat om "ute" och "inne" och "framkarlen" intagit sin plats med foten på pärken, kan spelet börja. Vi beteckna även här de båda lagen med A. och b. Och vid spelets början är A-laget "ute".

Spelets gång: Spel 2 på kas" och "på vinst" förekommer ej i frampärk i samma regelbundna omväxling som i bakpärk och i anledning därav kan det förekomma, att lagen ej byta plats. Förrän ettdera laget "fått fullt" (30) och därefter skall utelaget försvara den kas, som det uppnått. Man skulle kunna säga att i frampärk det spelas "på kas" och "på vinst" i viss mån samtidigt, innan ettdera laget "fått fullt" (30). I följd av kasens större eller mindre godhet överenskomnes lagen emellan, om spel 2 på vinst" särskilt skall ske eller icke. Har utelaget dålig kas såsom mellan stöta och framsticka, bryr laget sig icke om att försvara den, utan skänker innelaget pointen, vilket senare lag gör detsamma med utelaget, i händelse kasen är god eller exempelvis inom halva pärken. I enstaka fall kan dock särskilt spel "på vinst" förekomma före pointen fullt (30), om ettdera laget, omedelbart efter kasens vinnande, icke anser sig böra giva det andra point; detta sker dock sällan.

Till inslagare i frampärk användas endast de, som äro säkra att slå inne. En av utelagets (A:s) inslagare slår från stötan sitt "hugg". "Framkarlen" skall nu med hand eller fot slå till bollen i luften, d. v. s. innan den träffar mark. Detta endast under den förutsättning, om bollen synes komma att träffa inom pärken. Såsom biträde vid avgörandet härav, står bakom honom vid pärkens baksticka en s. k. bakkarl, vilken under bollens gång mellan stötan och pärken lättare kan avgöra riktningen om han ser, att hugget är missriktat, med ett kraftigt rop, "ute" eller "hej", varsko "framkarlen", som då genom att kasta sig åt sidan söker undvika att bli rörd av bollen. Snuddar denna det allra minsta vid honom, vare sig hugget skulle gått inom pärken eller utom, är det point eller vinst för utelaget. Skulle bollen, om "framkarlen", som även understundom kallas "puttkarl", friat sig för densamma, träffa inom pärken, åligger det "bakkarlen" att efter uppstudsningen söka slå eller sparka ut bollen. Det hugg, om A-lagets inslagare i ovannämnda fall slagit, kunna vi antaga hava träffat utom pärken och är sålunda ogillat. Dess 2:a inslagare slår nu sitt hugg, om träffar inom pärken. Ögonblickligen slår eller sparkar "framkarlen" till bollen i luften ut till motpartiet.

Bollen flyger nu blixtsnabbt kors och tvärs mellan de kämpande lagen, som måste utveckla en oerhörd uppmärksamhet och snabbhet för att möta den om den kommer "på trill", d. v. s. rullande på marken. Bollen stannar till sist på en punkt. Ligger denna punkt på utelagets område räknar innelaget (B) 5. Stannat bollen på innelagets område, beror det på, var punkten är belägen, om det är en dålig kas eller en god kas; i förra fallet kan utelaget medgiva att innelaget får 5. Första perioden är nu slut. Lagen byta plats eller stå event. kvar på sina platser och utelaget (A) slår i senare fallet sina hugg på samma sätt som förut. På det andra hugget stannar bollen innanför stötan. Utelaget (A) har då rätt till ytterligare ett hugg, vilket kallas "hugg til bätters". Detta hugg slås nu av utelaget och beroende på varest bollen stannar räknar ettdera laget point. Detta är andra perioden i spelet. Och på detta sätt fortgår period efter period, tills ettdera laget "fått fullt" (30). De hava till dess, utom i vissa fall, stått kvar på de platser, de innehade vid spelets början.

Ettdera laget har sålunda "fått fullt" (30), låtom oss antaga laget B, som är "inne". A-laget slår då 3 hugg och söker vinna kas, vilken detsamma omedelbart, sedan platsombyte skett av lagen, skall försvara mot det andra lagets (nu B-lagets) anfall. Lyckas nu B-laget få bollen död bakom A-lagets kas har det vunnit 10 point eller vunnit en pärk. Lyckas A-laget förhindra detta räknar detta point och kan nu, om lyckan är god, som innelag slå och räkna till sig point efter point, tills också detta "får fullt" (30), då ett avgörande måste ske. Det lag som vunnit tvenne pärkar har vunnit partiet.

Av Emil Nyberg . Första publiceringen 1922