Martha Johansson

Martha Johansson (1903-1995)

Martha Johansson På hyllor av trä står glasburkar med konserverad frukt i prydliga rader. Det står "Plommon" på en av burkarna. Här trängs gamla kopparpannor, halvfulla ättiksflaskor och gulnande påsar med okänt innehåll. Potatislåren gapar tom längs ena väggen. En bethacka står kvarglömd i ett hörn. Bredvid står en salttunna för fläsk. Det syns att den stått länge på samma plats. Saltet har letat sig in i väggarna och putsen har släppt. Vi befinner oss i matkällaren på Norrbys museigård i Väte.

Detta är Marthas domäner. Martha levde på Norrbys med sina två bröder och det syns tydligt hur deras arbetsfördelning tedde sig på gården. Under första hälften av 1900-talet var det först Marthas mor och sedan Martha själv som ansvarade för det inre arbetet med hushållsarbete som tvätt, disk, matlagning och trädgård. Det är också här i mangårdsbyggnaden som spåren efter Martha är som starkast. Det är hennes händer som har paketerat påsarna med okänt innehåll, det är hon som har etiketterat burkarna och det är hon som har inrett rummen med vävda tyger till draperier och soffor och pyntat med egenhändigt gjorda frivoliteter och broderier.

Via kökstrappan tar vi oss upp i köket som är stort och ljust. Här finns både rinnande vatten och elektricitet. Huset var det modernaste i socknen när det byggdes 1936. Den låga diskbänken är kvar liksom väggfasta skåp och skafferier, kökssoffa, gul-gröna emaljkärl, enkelt vardagsporslin och hushållsassistent från 1941. På en elektrisk ringklocka över det infällda bakbordet ringde Martha på sina bröder när maten var serverad. Bröderna ansvarade för det yttre arbetet med jordbruk, skog och djur. Martha såg till att det fanns mat på bordet och att hushållet var representativt.

Kaffeserviserna i salen kom ofta till användning. Martha var en socialt engagerad person. Hon var med i Kyrkliga syföreningen, hon var sekreterare i Röda Korset i Väte och kassör i Svenska landsbygdens kvinnoförbund.

På en pall i köket står ägglådan. Äggproduktion var en viktig näring på gårdarna förr och på Norrbys blev den av stor ekonomisk betydelse. Hönsen var Marthas ansvar. I hönshuset höll hon som mest tre hundra värphönor. Äggkläckningsmaskinen i källaren vittnar om en omfattande produktion av ägg och kycklingar som såldes vidare till den lokala lanthandeln och till uppfödare i socknen. Marthas försäljningsverksamhet lär ha betytt mycket för familjens ekonomi. Det var pengar som inte bara täckte hushållsutgifterna utan också gick till reparationer och investeringar i gården. På så vis hade Martha en tydlig roll som jämbördig försörjare tillsammans med bröderna, som drog in pengar på jordbruk, mjölk- och köttproduktion.

Marthas betydelse för hushållets ekonomi märks också i den organiserade självhushållningen, vars spår ännu finns kvar på Norrbys. Frukten som blev kvar i källaren. På inläggningarna som aldrig kom upp på bordet.

Martha dog 1995, 92 år gammal. Gården Norrbys slutade vara en släktgård i och med hennes bortgång. I ett par hundra år hade den brukats av släkten Johansson. Martha valde att testamentera gården Norrbys med inventarier och tillhörande mark till Föreningen Gotlands Fornvänner.