Sigrid Engström

Sigrid Engström (1863-1924)

Sigrid Molander föddes 1863 som ett av tre barn i en läkarfamilj och utbildade sig först till lärarinna. Efter ett års arbete i skolan bytte hon bana och tog studenten som privatist. Hon fortsatte därefter i sin fars fotspår med medicinska studier i Stockholm och Uppsala. Sigrid Engström blev färdig läkare 1898 och var då den tionde kvinnliga läkaren i Sverige.

Sigrid Molander gifte sig 1897 med Wilhelm Suno Engström, som hon träffat under studietiden. Han var då nybliven advokat och häradshövding med egen advokatbyrå i Visby. På sommaren 1900 föddes deras första och enda dotter, Dagmar.

Som allmänpraktiserande läkare specialiserad på barn- och kvinnosjukdomar öppnade hon en praktik i hemmet vid Valvgränd i Visby. Hon blev den första kvinnliga läkaren på Gotland. Genom praktiken kom hon i kontakt med stor nöd och fattigdom. Hon gjorde ofta hembesök, bland annat hos mindre bemedlade familjer på Klinten i Visby. Det berättas att hon efter ett sådant besök ofta hade loppor i kjolarna med sig hem, till förtret för sin allergiske make, och hon fick noggrant skaka av kjolarna på balkongen. Som läkare hade Sigrid Engström ofta långa arbetsdagar men även om nätterna hände det ofta att någon drog i klocksträngen som hängde utanför dörren för sjukbesök.

Senare flyttades praktiken till bostadshuset på S:t Hansgatan 53. Mottagningen låg en trappa upp och väntrummet var gemensamt för Sigrid Engströms patienter och maken häradshövdingens klienter. Det finns en rolig historia om detta:
En mamma gick till en annan läkare i staden, doktor Bolin, med sitt barn som stoppat upp en ettöring i näsan. Han sa: "Jag begriper mig ej på barn, men gå till doktor Engström och får hon ej ut den så kan häradshövdingen hjälpe till för han brukar få ut varenda öre."

Sigrid Engström var inspektor för Högre flickskolan i Visby och läkare för institutionen och barnhemmet Mjölkdroppen i Visby. År 1913 blev hon invald som första kvinna i stadsfullmäktige för mandattiden 1914–1918.

Sigrid Engström var en skicklig läkare som hade god hand med sina patienter och var verksam i sitt yrke fram till 1916 då hon drabbades av sjukdom. Hon vårdades därefter i hemmet under åtta år fram till sin död 1924.

Text: Birgitta Strandberg-Zerpe