Gunhild Bergmar

Gunhild Bergmar (f. 1923)

Gunhild Bergmar föddes i Uppsala där fadern var fabrikör och modern hemmafru. Efter studenten tog Gunhild en ettårig korrespondenskurs på handelsskola och genomgick sedan socionomutbildning. 1942 tog hon sin examen och arbetade sedan en tid i Uppsala. Där tog hon senare både en filosofie- och en teologie kandidatexamen.

Efter giftermålet med maken Ingmar, som var länsarkitekt på Gotland, bosatte sig paret på gården Lilla Snögrinde i Klinte. Paret fick fyra barn och Gunhild blev hemmavid tills barnen blivit större. Efter 18 år som hemmafru sökte hon sig ut på arbetsmarknaden och tjänstgjorde några år under 1960-talet som högstadielärare, med undervisning i svenska och kristendom. Hon fortbildade sig via studiecirklar i konsthistoria och ekonomisk historia och för att klara av att ta sig till och från Snögrinde tog hon körkort.

Hennes fascination för medeltidens religiösa mystik och de kristna värderingar hon bar med sig från sin varmt troende mor, väckte en längtan att fortsätta läsa teologi och bli präst. Maken Ingmar ansåg att det nu var hans tur att ställa upp för familjen. Han tog hand om hushållet medan Gunhild studerade teologi i Uppsala.

Hennes dröm var att få verka som präst på Gotland och när hon avslutat sin utbildning kontaktade hon biskop Herrlin i Visby och frågade om han var villig att prästviga henne. Men det var han inte! Visby stift var vid den här tiden ett fäste för kvinnoprästmotståndare.

Gunhild Bergmar blev istället prästvigd i Uppsala, där hon var född och uppvuxen. Sin första prästtjänst fick hon sedan som pastorsadjunkt i Ovansjö församling i Uppland.

1976 blev tjänsten som komminister ledig i Hablingbo-Silte-Näs. Gunhild sökte, men det såg först inte särskilt lovande ut. Kyrkoherden, Nils Råmonth, hade deklarerat att han inte ville samarbeta med en kvinnlig präst. Illasinnade rykten cirkulerade i socknarna, bland annat om att familjen inte tänkte bosätta sig i pastoratet och prästgården skulle stå oanvänd. Men det ryktet kunde familjen stävja och familjen flyttade till södra Gotland. Gunhild Bergmar blev Gotlands första kvinnliga präst. Hon blev väl mottagen av de allra flesta i församlingarna, men drabbades inledningsvis även av anonyma brev, telefonterror och samarbetsvägran. En kvinna blev till slut åtalad för att via anonyma, nattliga telefonsamtal ha ofredat henne.

Gunhild Bergmar blev mycket uppskattad, trots den tuffa inledningen på sin gotländska prästbana. Hon verkade som präst på södra Gotland i tolv år, fram till pensioneringen 1988. Hennes gudstjänster var välbesökta och hon upplevde efter den första tidens motstånd inte några motsättningar för att hon var kvinna.

Text: Gun Westholm