Anna Johansson, Sandkull-Anna

Anna Johansson, Sandkull-Anna (1888-1980)

På utmarkerna mellan Gällungs i Väskinde och Hästnäs i Visby ligger en liten, mycket enkel stuga uppförd på ofri grund på 1870-talet. Där föddes Anna Johansson 1888 och där växte hon upp tillsammans med föräldrar, morföräldrar och en tre år äldre bror – sex personer på 15 kvadratmeter. Stugan värmdes upp med en öppen spis och det minimala köket hade en härd med en senare insatt järnspis samt en liten bakugn. Vatten hämtades i en källa i skogen. Avlopp, el och telefon har aldrig funnits i stugan.

Fadern, som kallades Sandkull-Johan efter det ställe han kom ifrån vid Broväg, arbetade som dagsverkare på gårdar i närheten. Familjen försörjde sig också till stor del på det de kunde odla på den magra sandjorden kring stugan. På lördagarna gick de in till torget i stan och sålde bland annat lök, potatis, kryddväxter och blommor, kanske också körsbär och vinbär som det fanns mycket av i trädgården. Som de flesta hushåll på landsbygden vid den här tiden hade de en gris, några lamm, getter och höns. 

Under dessa knappa omständigheter fanns inte möjlighet att välja yrke och framtid efter eget intresse. Anna, som kom att kallas Sandkull-Anna, var 23 år när hon började arbeta hos Bendelins på Norrgårde i Väskinde, där hon utförde både inomhus- och utomhussysslor. På Norrgårde stannade hon i tjugo år tills hon behövdes hemma hos föräldrarna som inte klarade sig själva längre. Brodern hade redan som ung flyttat hemifrån och gift sig. Anna var alltså 43 år när hon 1931 flyttade hem igen och bodde tillsammans med de gamla sjuka föräldrarna i den trånga dragiga stugan. Som dotter och ogift och med hennes sociala bakgrund var det förmodligen självklart för Anna att själv ta hand om dem. Hon fortsatte också att hjälpa till hos andra när det behövdes, bland annat med betor på Hästnäs och potatisplockning på Gällungs.

Anna förblev ogift livet igenom. Efter faderns död 1938 och moderns några år senare bodde hon ensam kvar i stugan fram till 1975, varefter hon om vintrarna bodde på Tingsbrogården i grannsocknen Bro. Men om somrarna var hon tillbaka i sitt älskade hem på heden ända fram till 1978. Stugan var då närmast fallfärdig. Anna dog 1980, 92 år gammal.

Det mesta av Annas tid gick åt till att sörja för livets nödtorft, skaffa mat, vatten och ved. Sådana var levnadsvillkoren för en stor del av befolkningen för inte så länge sedan. Anna redde sig själv, gjorde inte mycket väsen av sig utan gick tyst och försynt genom livet. Trots hårt arbete och fattigdom var hon en förnöjsam människa. "Rik nog som nöjd är" lyder texten på ett syskrin som tillhört Anna, och det beskriver väl hur hon var.

Anna var en bestämd och respekterad kvinna. Hon var mycket omtyckt av dem som hon arbetade hos. På äldre dagar fick hon hjälp med vatten, ved och med olika ärenden av sina gamla arbetsgivare och grannar. Men hon ville inte vara till besvär. Gamla vänner till henne berättar att hon kunde vara mycket rolig, hon hade en drastisk humor som visade på stor självdistans.

Text: Ann-Marie Pettersson

Läs mer om Sandkull-Annas stuga